måndag 22 februari 2016

Stash-o-meter: januari

Nytt år, nya friska stash-o-meter tag! In årets första månad kom en härva tuggummirosa Islington fingering från Kettle Yarn som, tillsammans med resterna från min Fine Tune (nystanen i bakgrunden), ska bli en Bees to honey. 
Jag har stickat en förut, i mörkare färger, som har blivit en riktigt favorit. Jag har haft den som huvudsaklig halsvärmare två vintrar nu, och garnet (BFL Sock från The Uncommon Thread och Tough Sock från Sweet Georgia) har överhuvudtaget inte noppat sig. Nu tänkte jag sticka en till i våriga pasteller. 

På utkontot finns en cowl och en mössa, den senare ytterligare en Sandbank som jag stickade i födelsedagspresent till min bästa Johanna efter att hon hade sett min på Instagram. Till den använde jag resterna från min Tambourine i Madeline Tosh DK. Mönstret är visserligen skrivet för worsted, med Tosh DK är åt det grövre dk-hållet och mössan vägde faktiskt exakt på grammet lika mycket som den jag stickade i Traveler Aran.
Januari
In: 400 meter
Ut: 457 meter

Totalt 2016 
- 57 meter  

onsdag 17 februari 2016

FO: Rayures, Sandbank och Wood Hollow Mitts

 Här är årets första dokumenterade projekt, fotade på själva nyårsdagen. Det var ett perfekt dimmigt ljus ute så Micke tog med kameran på vår promenad och eftersom jag hade nyårsaftonens smink på mig var det bara att köra. 
 Först ut är Sand Bank av Justyna Lorkowska. 
Jag älskar flätor i allmänhet och det här mönstret i synnerhet eftersom minskningarna är så smart konstruerade och bildar ett stjärnmönster på mössans ovansida. 
 Jag blockade den hårt med hjälp av en ballong (peta i en ballong i mössan, blås upp och låt torka, det är viktigt att första stoppa i ballongen och sedan blåsa upp den, annars riskerar en att töja ut resåren alldeles för mycket),  men den sitter ändå ganska tight. Jag gillar normalt lite pösigare mössor, men är ändå himla nöjd med slutresultatet, och har faktiskt redan stickat en till. Mer om det i ett annat inlägg. 
Projekt nummer två är Wood Hollow Mittens av Kirsten Kapur, ett sådant mönster där en känner att designern vet precis vad hen gör, det är bara att luta sig tillbaka och följa med. Jag har använt dem prick varje dag sedan de blev klara i december. 
Mössan och vantarna är stickade i samma garn, Traveler Aran från Plucky. Det är seriöst fantastiskt: mjukt, stunsigt och så himla fylligt. Färgen heter Voices Carry och lite drygt ett och ett halvt hekto gick åt totalt. 
Sist ut har vi Rayures av Amy Miller. Den har blivit välanvänd, den sitter lagom tight i halsen för att skydda mot isvindar (okej, så isvindigt det nu blir i Skåne). Mönstret är välskrivet, även om kitchener stitch inte är mitt bästa och sammanfogandet blev lite wonky. 
Ungefär halvvägs tröttnade jag på ränderna och beslöt mig för att göra lite större färgblock istället och jag är nöjd med hur det blev. Jag gillar verkligen resultatet som det ger att sticka en lång tub och sedan sy ihop den, men det är ju inte världshistoriens roligaste stickning om en säger.  
Det bruna garnet är Malabrigo Sock i nyansen Botticelli Red, som, trots namnet, är en perfekt varm ekorrbrun, och det blåa är Lush Twist från The Uncommon Thread i nyansen Naval Officer som jag är väldigt förtjust i, inte minst för att det matchar med det mesta.