torsdag 4 december 2014


Veckans favorit är Fine Tune av Joji Locatelli. Och eftersom det igår inte var en vanlig dag, utan min födelsedag (hurra!), så öppnade jag ett garnpaket innehållande tre härvor Islington från Kettle Yarn som ska bli just en sådan.

© Interpretations
 (Jag hade en strålande födelsedag, tackar som frågar. Jag blev sjungen för både i sängen och lunchrummet, blev översköljd av glada hälsningar, presenter och fanfarer och mamma kom ner från Göteborg för att dricka champagne med mig.)

Jag har varit sugen på att testa Kettle Yarn ända sedan Brighton, då jag klämde på, men inte köpte. Islington är 55 % BFL (BFL är mitt nya merino, lika mjukt men de längre fibrerna hos Bluefaced Leicester gör det mer hållbart och, tycker jag, både glansigare och stunsigare) och 45 % silke. Dessutom tycker jag om att ullen, som färgas av Linda i Storbritannien, också kommer från brittiska får, snarare än från andra sidan jorden. Linda förtjänar även en guldstjärna ety jag kunde inte riktigt avgöra från hemsidan vilken av de gråa nyanserna som bäst matchade den mintfärgade, så jag mailade och frågade och fick ett långt mail till svar, inklusive en pedagogisk bild:


Valet föll på Blighty, den gråa till höger om det mintfärgade och jag kan konstatera att färgerna på hemsidan ligger ovanligt nära hur de verkligen ser ut (vilket såklart kan ha att göra med mina skärminställningar, men ändå). Mer champagne på det!

tisdag 2 december 2014

Olika sammanhang

En av många saker som jag tycker om med stickvärlden är att den öppnar upp för mig nya sammanhang. Jag brukar förklara det som att Stickklubb Malmö är min lokala stickklubb medan Swedish Yarn Mafia är min nationella. (Dessutom låter det vagt som om jag är med i, om än handarbetsrelaterade, gäng.) Av förklarliga skäl så träffar jag oftare den lokala än den nationella klubben, även om internetz möjliggör daglig kontakt med båda. (Okej, nu låter det kanske på allvar som om det rör sig om gängbildningar?) I alla fall, det jag vill komma fram till är att jag för några helger sedan var jag i Kalmar på stickhäng och att det var fab. 

 Jag, Elin och Anna tog tåg dit på fredagen och sammanstrålade med sjutton andra stickare på Kallskänken där vi drack bubbel, åt middag och ja, stickade. Vi sov på Hotell Hilda, frukoststickade, stickade på en gammal vacker teater under lördagen, stickade hemma hos Elin på kvällen, frukoststickade på söndagen och sedan stickade vi oss hem till Skåne igen. Och ja, vi stickquizade och ja, för er som känner mig och lyssnar på Stickpodden, jag kan ha tillhört "de dåliga vinnarna" som omnämndes. Om jag får säga det själv så är jag en god förlorare, men det kan vara så att jag inte hanterar vinster lika bra. Kan vara. Låt oss säga att det inte är mina mest ödmjuka sidor som kommer fram.

Under lördagen gavs möjlighet att testa olika spinnrockar, guld för mig som när en långsiktig plan på att investera i en ny rock. Dessutom hade Kristin med sig sin blending board, med hjälp av vilken en kan göra sina egna punis. Jag kardade egna med ull färgad av både Lotta och Clara. (Dagens bonuskunskap: punis är på latin andra person singular för att straffa eller hämnas, det vill säga direkt översatt betyder det du hämnas eller du straffar, och det är inte helt fel ute, även om det var sjukt kul att göra egna punis så var de betydligt svårare att spinna än topsband (vilket kan ha berott på mitt ganska så intensivt ivriga kardande)).  

Internetz i all ära, men det bästa är ändå att verkligen träffas.