tisdag 28 oktober 2014

Stashbot

Godmorgon tisdag! Innan jag åter dyker ner i helt andra typer av texter så kommer här ett tips om min nya favoritapp; StahBot. Den är utvecklad av personerna bakom KnitBot och visar helt enkelt hur mycket garn du behöver för olika projekt. Du väljer exempelvis om du ska sticka en kofta, anger bystmåttet och vilken typ av kofta det är sett till längden tillsammans med antalet maskor per centimeter eller inch och sedan anger appen magiskt exakt hur många meter eller yards garn som kommer att gå åt. Smidigt, perfekt i, eh, pressade garnköpslägen, och extra plus för användarvänligt gränssnitt och snygg design. Jag testade den för att se om de 50 gram garn jag hade skulle räcka till ett par vantar, och det gjorde det och Stashbot hade rätt nästan på metern. Nu: tillbaka till antiken.


lördag 25 oktober 2014

FO: Baby hats

I dagarna har släkten utökats, jag har fått ett till kusinbarn och Micke har blivit morbror, så i helgen som gick producerade jag två små babymössor. En mycket lagom storlek på projekt att ge bort tycker jag (som häromdagen råkade säga "jag älskar ingen tillräckligt mycket för att sticka henom en kofta" i en intervju. Jag hoppas lite att det inte kommer med i den färdiga texten). 

En av mössorna är helt efter eget huvud (förlåt för ordvits, you can take the girl out of Göteborg, but you can't take Göteborg out of the girl), jag lade upp 60 maskor i Baby Cashmere Merino Silk DK från Sublime, tog det därifrån och avslutade allt med en i-cord. 

Mössa nummer två följde däremot ett mönster, nämligen Barley av Tin Can Knits som finns från storlek nyfödd - vuxen. Det är ett av mönstren i deras "The Simple Collection" vilket innebär att det både är gratis och kommer tillsammans med en tutorial som visar allt från hur en lägger upp till att stickar runt och sedan maska av. Ett perfekt nybörjarmönster med andra ord! Inspirerad av min första mössa gjorde jag även denna med en i-cordavslutning. Mössan är stickad i Tosh Vintage i färgen oceana. 

Den lila mössan väger 20 gram och krävde knappt 47 meter garn medan den turkosa väger 35 gram och krävde 64 meter garn. Med andra ord, två perfekta små restgarnsprojekt!


måndag 20 oktober 2014

FO: Les Fleurs eller Cloudland II


Jag har stickat mig ytterligare ett par halvvantar enligt mönstret Cloudland, helt enkelt eftersom resultatet blir så bra och de passar som ... tja, handen i handsken. Den här gången använde jag mig av garnet Lush Twist från The Uncommon Thread, inköpt i Brighton i somras. Det är samma bas, MCN, som Cashbash från Handmaiden som jag stickade mitt förra par i. Jag älskar nyansen Les Fleurs; fuchsia med inslag av lila. Och det hela följer ju min allmänna stickproduktion av blått, blått, blått, någonting smaragdgrönt, blått, blått, blått, någonting knallrosa.








fredag 17 oktober 2014

Bivaxpolish

Idag önskar jag glad fredag med det mest husmoderliga jag kommer att tipsa om på ett bra tag: gör ditt eget spinnrockspolish av bivax! Spinnrocken Taimi hade som sagt stått oanvänd rätt länge när hon kom till mig och jag ville smörja in henne det första jag gjorde, men eftersom jag inte visste med vad exakt hon var målad och lackerad så vill jag inte chansa på att behandla henne med ett medel som på något sätt kunde skada lacken. Men hjälp av mina google fu och vad som fanns hemma i sommarhuset svängde jag ihop ett snällt och naturligt medel, baserat på ett recept på bivaxpolish som jag hittade på Allt om honung. Så här gör du: 

Ta en glasburk som du inte hade tänkt att använda till något annat (om du inte vill stå och försöka att diska den ren från terpentin) och fyll den med 100 ml ren terpentin. Lägg 20 g bivax i terpentinet och ställ glasburken i ett vattenbad på spisen och smält bivaxet i terpentinet på låg värme. Både terpentin och bivax är lättantändligt, så ta det lugnt med temperaturen och lämna inte vattenbadet under uppsikt. Det tar ett litet tag för bivaxet att smälta helt, men en kan ju alltid sticka medan en väntar. 

Koka därefter upp 50 ml vatten och tillsätt 10 g tvålflingor. Här kanske en egentligen skulle ha använt rena tvålflingor, men eftersom det vid tillfället inte fanns i hushållet så rev jag lite vanlig Barnängentvål, och det funkade fint. Låt tvålvattnet svalna tills det är ljummet. Häll det sedan under omrörning ner i bivaxterpentinet och du har ditt eget, mycket dryga och relativt miljövänliga, möbelpolish! 

Ps: när vi ändå talar om bin; ni har väl sett den snitsiga sjalen Bees to honey av Amy Miller? Den ligger bra till för att bli ett av hösten projekt. 



torsdag 16 oktober 2014

Spinnrock!

 Jag har en spinnrock. I somras kom vännerna Lina och Karin och hälsade på på Orust och med sig i bakluckan hade de en spinnrock, ett par kardor, två fårsaxar och en manuell härvmaskin. Va! Hur fint är inte det?!  
Rocken var i gott skick, även om den nog inte hade använts på ett tag. Ett par veckor senare kom Anneli och Elin på besök, och kombinationen något mekaniskt, ett par ingenjörer och lika många flaskor vin visade sig vara fantastisk och jag har nu inte bara en spinnrock, utan en topptrimmad spinnrock.

 Som den historiker jag är har jag såklart spårat upp information om rocken. Den är en så kallad "finskerock" eller Kiikkalainen, tillverkad i Kiikka, en kommun i Åbo i Finland, som än idag har ett spinnrockshjul i sitt vapen. Där startade tillverkningen av spinnrockar på 1840-talet av en viss Aaro Kaukosen, och rocksnickeriet spred sig snabbt i bygden. Den sista rocken fabrikstillverkades i Kiikka år 1955, men Kiikkalainen-rockarna är fortfarande relativt vanliga att hitta på loppisar och auktioner, många kom till Sverige med den finska invandringen som följde efter andra världskrigets slut. 


Kiikkalainen-rockarna känns igen på den svarta färgen och de brunmålade delarna och deras ådriga mönster. Min lystrar numera till namnet Taimi (hur fint namn?) efter Karins farmor som en gång ägde den. Taimi befinner sig fortfarande på Orust, dels för att det kändes meckigt att åka tåg med henne till Skåne, dels för att min mer långsiktiga plan är att investera i en ny rock om detta visar sig vara en långvarig hobby, och i sådanfall ha Taimi på Orust som min bästa sommarspinnkompis.











tisdag 14 oktober 2014

Att lära sig att spinna

Jag är numera en person som inte bara stickar utan även spinner. Hur gick det till? Hur gick jag från att tänka att spånad bara skulle uppta dyrbar sticktid till att engagera mig i fiberlängden hos olika fårraser? 

Det började av ren nyfikenhet i våras när vi i Stickklubb Malmö träffades hemma hos Åsa som är något av ett spinnproffs. Jag inhandlade en slända och testade runt lite med ofärgad ull. Det var roligt att lära sig tekniken bakom garnframställning, men jag fastnade inte helt. I Brighton i somras gick Kristin och Elin en kurs i att spinna silkhankies som i princip inte kan gå sönder då de är som tunna näsdukar av silke, gjorda av bara en enda lång fiber. Förutom Kristin var både Eddy och Anneli inbitna spinnare och ställde upp med kunskap och inspiration. På garnmarknaden dagen därpå fann jag mig ståendes med en nyinköpt vacker slända från Spin City UK (som jag senare tappade i stengolvet så att den sprack, men låt oss inte hänga upp oss på det). Jag köpte också en påse från Sweet Georgia med sex stycken olika mini-batts (28 g/styck) i olika fibersammansättningar och färgställningar, tillsammans med en fläta från EasyKnits.

Väl hemma från Brighton beställde jag en turkisk slända eftersom en på dem virar det spunna garnet så att det blir ett nystan, och som det därmed går att tvinna direkt från. Jag spann på Orust i somras, Åsa och Elin ställde upp med en akut spinnträff när jag inte förstod hur jag skulle lyckas att tvinna, och sedan dess är jag igång. Om jag skulle ge mina bästa tips för att börja spinna, helt bortsett från om det är bäst att börja med topp- eller bottentyngd slända eller vilken som den mest lämpliga drafting-metoden, det finns andra som kan det mycket bättre än jag, så skulle de vara:

* Börja spinna tillsammans med andra, antingen som jag i en lokal stickklubb, eller gå en kurs! I gruppen Spinnare på Facebook och Spinning in Sweden på Ravelry finns det hur mycket samlad kunskap som helst, och säkert någon som vill spinna tillsammans med dig. Numer spinner jag gärna i min ensamhet, men i början blev det liksom inte av. 

* Köp ull i mindre mängder, att spinna 100 gram på slända tar i alla fall mig ganska så lång tid. Att börja med små topsband á 28 gram var perfekt, underskatta inte värdet av instant gratification! 

* Silkhankies! Jag upprepar: de kan inte gå sönder. Om inte silkhankies så satsa på ull med silke i eftersom de långa fibrerna gör det enklare (för att inte tala om mjukare) att spinna.

*Färg! För mig blev det cirka 125 % roligare att spinna färgexplotioner än jämngrå ofärgad ull. Om du älskar jämngrått och ofärgat men får krypningar i kroppen av ull som ser ut som clownkräks så gör tvärt om. 

* Hoppa för allt i världen inte över det sista steget, nämligen att blöta det färdigspunna garnet och daska det hårt mot exempelvis en kaklad vägg. När det har torkat så har det blivit både fluffigare och jämnare. Att blöta och daska är för nyspunnen ull vad blockning är för en spetssjal, jag lovar.

* Sticka i ditt egenspunna. Den känslan.

En av mina färdigspunna 28 gramshärvor, BFL/silke.

onsdag 1 oktober 2014


Veckans favorit blir en kofta med flätor, mycket eftersom Sophie (kofta med fläta) är en fortsatt fantastisk stickning. Koftan Lovely är designad av Kim Hargreaves som jag undrar hur jag kan ha missat med tanke på att hennes publicerade mönster sträcker sig över 30 frippin sidor på Ravelry?

Nu ska jag strax bege mig hem till Anneli på spinnkväll och nästa inlägg kommer att handla om det här med att jag numer är en person som också spinner garn. Håhå.