fredag 29 augusti 2014

Garnaffärer i Manchester





Garnaffär nummer två var mer av en bonus. Efter att konferensen var slut åkte jag och min Augustus-bästis Annchen till Manchester eftersom vi skulle flyga hem därifrån morgonen efter. Vi hade en så avkopplande dag då vi promenerade omkring i centrum och i gallerior, spanade på kombinationen av industribyggnader, nybyggnation och gammal katedral (städer som tillåts vara lager på lager, älskar), fikade, drack vin och badade bubbelbad. Och utbytte intressen. Annch älskar te, jag älskar garn. Så vi lärde oss av varandra; Annchen köpte garn för att lära sig att sticka strumpor och jag introducerades till vad riktigt gott te är. Vi kunde dessutom konstatera att vara intressen är väldigt lika när det kommer till internetz; det finns stora internationella communities för båda där en kan diskutera med likasinnade och lägga upp sitt garn respektive te, och riktigt bra te släpps precis som garn i form av välbevakade uppdateringar.



Så i Manchester besökte vi både Propertea för te och Purl City Yarns för garn. Har ni vägarna förbi så besök båda! Purl City hade Madtosh, EasyKnits, Malabrigo, Fyberspates osv.


Jag hade inte planerat några inköp i förväg och borde ju som sagt hålla en seriös garndiet, men kunde icke motstå två härvor Tosh Sock i min bästa Toshfärg framför alla andra, den i princip perfekta mörkblå: fathom. Jag tror att den kanske ska få bli en Banana Leaf Shawl.

Garnaffärer i Leeds

 Konferensen ägde som sagt rum i Leeds, och ingen utlandsresa utan potentiell garnshopping! Jag hade ända sedan jag fick mitt paper antaget peppat på att besöka Baa Ram Eve och blev inte besviken.

 Baa Ram Ewe är en butik specialiserad på brittiskt garn, både till fibrer och produktion. De är kanske mest kända för sitt egna garn Titus, ett 4 ply som består av 50% Wensleydale, 20% Bluefaced Leicester och 30% alpacka och all ull kommer från Yorkshire där det också är spunnet och färgat. Jag köpte inget eftersom det är ett perfekt koftgarn och jag redan har flera koftmängder hemma, men så snart jag har betat av i alla fall ett par av dem så kommer jag att beställa Titus. 

Bland hyllorna återfanns mycket från exempelvis West Yorkshire Spinners, Rowan (som ju startade i Yorkshire, området är ett viktigt centrum för brittisk ullproduktion) och North Ronaldsay, garnet som är känt från Stickpodden eftersom det kommer från får som främst livnär sig på att beta sjögräs längs Orkneyöarnas kust. 


Jag köpte två härvor lyx från Fyberspates, nämligen deras Scrumptious 4ply som är en blandning av 45 % silke och 55 % merino. Färgen är midnattsblå och jag tänker mig att den ska bli en stor sjal eller supercowl att mysa in i i vinter, speciellt eftersom jag alltid blir sugen på kombon svart och mörkblått den tiden på året. Fyberspates är en av Storbritanniens första indiedyers och jag ser framemot att testa deras garn. 



I normala fall är jag inget större fan av flerfärgat sockgarn, men jag kunde inte motstå West Yorkshire Spinners serie med självrandande sockgarn på temat brittiska fåglar. Så ett nystan i nyansen skogsduva fick följa med hem, tillsammans med en matchande solid. En behöver trots allt strumpor till hösten.

Tillbaka

Konferenspresentationen gick naturligtvis utmärkt, och jag är nu tillbaka i Lund fylld av energi av att ha träffat så många trevliga forskare och känslan av att vara del av ett större sammanhang. Det är en process detta att skriva klart en avhandling, och den är inte alltid helt enkel. Jag som är bra på att ha många bollar i luften och älskar att hålla i flera projekt samtidigt arbetar nu med att lära mig att fokusera helt på bara ett enda sak, och att sitta själv framför datorn och tänka, skriva och finslipa. Men jag får lov att göra det i fakultetens nya campus, LUX! Igår var det stor invigning med tal, ballonger, mingel, nycirkus och jag deltog i en stafettföreläsning som en del i festligheterna (fast jag bara borde fokusera på slutskrivandet, jag vet). 

Anyroad, håll i er för två inlägg om garnshopping i Leeds och Manchester!

Bildcred: www.ht.lu.se



måndag 18 augusti 2014


Godmorgon, den här måndagen från Leeds! Jag sitter just nu på Devonshire Hall och alldeles strax börjar konferensen Commemorating Augustus som samlar forskare runt om i världen för att diskutera olika aspekter av kejsar Augustus från år 14 e.Kr. och fram till idag eftersom det imorgon är exakt 2000 år sedan han dog. Jag ser framemot att presentera mitt paper, även om jag nyss blev lite okaraktäristiskt nervös (jag tycker annars om att tala inför publik) eftersom det slog mig att det nu blir mer och mer allvar; snart kommer mina tankar kring Augustus, hans hustru Livia och grundvalarna till hennes politiska position faktiskt att tryckas i en bok? Som jag har forskat fram? Surrealistiskt.

Men där är vi inte riktigt ännu, och nu är det dags för ett nytt favoritmönster: Banana Leaf Shawl av Yuki Ueada. Formspråket känns nytt, och perfekt användbart. Är det kanske till en sådan som jag ska leta garn när jag unnar mig postkonferens-garnshopping på torsdag? 




fredag 15 augusti 2014

FO: Pebble beach shawlette


Min Pebble Beach Shawlette är blockad och färdig! Mönstret vann en designtävling inför Unwind och ingick som en del i programbladet. Jag älskar hur det är skrivet; varje varv är utskrivet, inklusive maskantal och hur många procent av sjalen som är färdigstickad, och detta utan att det känns onödigt informativt eller rörigt. Tvärt om, varje rad har en egen liten prydlig kolumn. 


Det är helt okomplicerad spetsstickning som har fungerat utmärkt tillsammans med vin eller aperol på sommarhusets veranda. Jag skulle varmt rekommendera det som ett perfekt första mönster att börja med för den som vill lära sig att sticka spets. 


 Sjalen är stickad av en härva Tosh Merino Light i färger Laurel (den är lite grönare i verkligheten, bilderna togs om kvällen när dagsljuset var på gränsen till tillräckligt) och jag lade till ett par repetitioner på slutet för att använda upp exakt allt garn. Jag köpte det förra sommaren, men eftersom jag sedan dess har insett att jag inte är så förtjust i singelspunnet garn så har det blivit liggande, trots att jag älskar färgen. Men ni vet, det är något med de där ensamma härvorna... 




... och det faktum att jag ofta tycker att sjalar som är gjorda av bara 100 gram ofta blir lite väl små. Jag bär dem alltid med den djupaste delen fram, och är sjalen för grund så ser det gärna ut som om jag sportar en förvuxen haklapp. Men när det gäller det här mönstret så blev det mycket sjal av inte så stor mängd garn, så jag tror att den kommer att användas flitigt i höst. 




Och även om jag aldrig satt på den steniga stranden och stickade så är sjalen ett minne från fantastiska dagar i Brighton. Det är gott nog.

onsdag 13 augusti 2014

Skörden



På garnmarknaden arbetade jag enligt samma princip som jag brukar ha på loppisar; först gå ett snabbt varv och scanna av utbudet och sedan gå runt igen och mer noggrant välja det jag eventuellt vill ha. Förutom att jag på Unwind gick rätt så många varv, småpratade med alla härliga människor och bollade olika inköpstankar med de andra ur vårt gäng (samt upprepade gånger gick och hämtade vår spinnguru Kristin för att be om råd gällande fibrer). Är ni redo för garnbonanza?



Det första stånd som jag hade siktat in mig på var The Uncommon Thread eftersom jag länge har följt dem på nätet och till och med bevakat ett par uppdateringar, fast de färger som jag var intresserad aldrig släpptes då. Men nu! Jag köpte fyra härvor Uncommon Everyday som ska bli en Endearment i en av min älsklingsnyanser: drottning Silvia-blå.



Jag köpte även en härva Lush Twist på grund av härlighet. I övrigt så memorerade jag alla färger för att minnas till kommande uppdateringar, vilket för övrigt gällde flera märken. (Bra sätt att göra ett intryck på: stå helt stilla och maniskt stirra på olika härvor.)




Det på ett sätt kanske roligaste inköpet var härvorna från Triskelion som tillverkas och handfärgas på en gård i västra Wales av vad som visade sig vara världens trevligaste par. Det här är ett märke som jag aldrig har hört talas om förut men jag föll som en fura för deras BFL DK som ska bli en Sophie.




Sweet Georgia, som jag har älskat enda sedan jag stickade min Lush i deras Superwash DK, hade inte ett jättestort utbud av garn med sig till Unwind (de kommer ju ända från Kanada), men jag köpte ett kit till att sticka sjalen Baya ur senaste PomPom.


Avslutningsvis, i alla fall när det kommer till garn, fick en härva från John Arbon som både spinner och färgar sitt eget garn och säljer till väldigt bra priser sett till kvalitén, följa med hem. Den lite otippade färgen vitt beror på att jag sedan tidigare har två härvor ljusblått garn från Juno i motsvarande kvalitet som jag tänkte att det vita på något sätt ska bli en kontrastfärg till.



Men jag köpte ju fibrer också! En påse från Sweet Georgia med sex olika fiberblandningar i olika färgningar. Ett supertips om du vill börja spinna; det är så mycket roligare med färg och en 28 grams-boll ger mycket snabbare och peppigare resultat än att börja med att ge sig på 100 gram. 



Till sist köpte jag en fläta från EasyKnits. Etiketten hade fallit bort, men Jon trodde att det var merino och något fluffigt, antagligen angora. Den sitter just nu på min slända as we speak.

Det var ju en del inköp, detta. Men min tanke är att vara restriktiv med garninköp framöver och istället verkligen njuta av det jag nu har fyllt min stash med. Det kommer att bli en fin stickhöst.





måndag 11 augusti 2014

Unwind Brighton



Nu är jag åter i Lund, och det har blivit dags att summera den senaste månaden. Den största stickhändelsen var utan tvekan resan till Unwind i Brighton. 


Vi var åtta stycken som hade hyrt ett hus under fem dagar. 


Ni vet känslan när något i verkligheten visar sig vara ännu bättre än på en säljande bild? Så var det.

 

Lavendel mötte en när en öppnade grinden och inuti såg det ut så här: 



Balkongen i det rum som jag sov i. 

Men bäst av allt var att det utan problem rymde oss åtta och ändå hade många sällskapsytor fria från sovplatser. En kunde alltså närsomhelst om dygnet glida ner till det stora runda bordet, sätta sig med en kopp kaffe/te/vin/drink och sin stickning och vara nästan säker på att få sällskap. Samtidigt möjliggjorde också huset att vi kunde komma och gå som vi ville och enkelt mötas upp både planerat och spontant istället för att hela tiden behöva stämma av och synka. 

 

Vi anlände på torsdag eftermiddag och ägnade oss åt att lära känna området, handla obscent god mat på den ekologiska matbutiken/delin som låg precis vid huset, dricka Pimm's och sticka.



Och lära känna varandra. Elin, Karin, Cajsa och Eddy hade jag träffat en gång förut, under stickresan till Köpenhamn i våras, medan Kristin, Anneli och Moa var helt nya bekantskaper. Faktum var att ingen av oss hade träffat alla förut, så där satt vi i ett hus i Brighton tillsammans med helt nya vänner. Jag är annars i en fas i livet där jag känner att studenttiden har givit mig så många fantastiska vänner som jag har fullt upp med att fortsätta att umgås med att jag, bortsett från kollegor, inte riktigt har haft behov av att aktivt skaffa mig nya, inte fören jag började att sticka. Men jag är så glad att jag har en ny hobby som innebär att jag helt plötsligt befinner mig i ett annat land, i ett hus fyllt av nya härliga människor (och såklart tillsammans med de härligaste av stickare i Stickklubb Malmö). Livet alltså.








Anyways, tillbaka till handlingen: på fredagen fortsatte vi att hänga runt i Brighton och jag måste säga att jag var helt överraskad av stadens härlighet. Jag hade förväntat mig mer turist- och språkreseort och mindre av vackra gator, små personliga affärer och ett helt grymt vegetariskt matutbud (som vi visserligen inte utnyttjade fullt ut eftersom vi ganska så ofta valde hämt framför lokal för att kunna maxa stick- och hängtiden i huset, men jag kan lätt tänka mig att åka tillbaka, både för Unwind nästa år och för allmän semester).


Brighton Flea Market är ett hett tips, inte alls så överprisat som en kunde förvänta sig, och dessutom flera bra (och ekologiska, hej ekoveggieheaven!) kaféer på samma gata.




På lördagen började Unwind på allvar och när grindarna öppnades stod vi redo för att äntra garnmarknaden (det kan ha varit så att vi till och med skaffade våra armband dagen före för att kunna gå värdigt springa in på marknaden). Som innehöll merparten av de märken och indiedyers som jag annars bara har följt/beställt/drömt om på nätet.


Min bokade kurs med Kirsten Kapur blev tyvärr inställd, men istället gick jag på två intressanta föreläsningar, en med Felicia Lo som har grundat Sweet Georgia Yarns (och som ville fota mig i min Lush eftersom hon kände igen den från Ravelry! Hello immortality!) Hennes föreläsning handlade om hur hon, den enda gång hon vågade ha på sig ett par knalligt gröna byxor, blev så retade att hon sedan bar svart i flera år och hur Sweet Georgia än idag inte säljer en enda svart nyans. Det andra föredraget gavs av min nya idol (tillsammans med Felicia då); Ragga Eiriksdottir, som var så smashing i tatueringar och oversizat halsband och så lugn och proffsig när tekniken strulade, och som föreläste om sina parallella karriärer som designer och sexolog. Jag fick en seriös crush och vill typ åka till Island och klippa får mer Ragga i solnedgången. 




På lördagskvällen så gick vi på PomPom-festen, quizade, drack öl med fler sköna ladies och avslutade med dounuts på piren, very språkreseungdom.



I övrigt fortsatte vi att mysa runt i huset, sticka, spinna (mer om min återfunna spinnpepp i ett annat inlägg, tills dess en bild på min fina, fina slända från Spin Citu UK som jag tyvärr lyckades tappa sönder), vina och som tur var ville även Moa se VM-finalen över en gin&tonic och ja, stickning.


Och, avslutningsvis, en bild på den sammanlagda skörden. Vad som utgjorde min åttondel av härligheten är nog för ett eget inlägg. Tills dess: Swedish Yarn Mafia, I love you.