tisdag 14 oktober 2014

Att lära sig att spinna

Jag är numera en person som inte bara stickar utan även spinner. Hur gick det till? Hur gick jag från att tänka att spånad bara skulle uppta dyrbar sticktid till att engagera mig i fiberlängden hos olika fårraser? 

Det började av ren nyfikenhet i våras när vi i Stickklubb Malmö träffades hemma hos Åsa som är något av ett spinnproffs. Jag inhandlade en slända och testade runt lite med ofärgad ull. Det var roligt att lära sig tekniken bakom garnframställning, men jag fastnade inte helt. I Brighton i somras gick Kristin och Elin en kurs i att spinna silkhankies som i princip inte kan gå sönder då de är som tunna näsdukar av silke, gjorda av bara en enda lång fiber. Förutom Kristin var både Eddy och Anneli inbitna spinnare och ställde upp med kunskap och inspiration. På garnmarknaden dagen därpå fann jag mig ståendes med en nyinköpt vacker slända från Spin City UK (som jag senare tappade i stengolvet så att den sprack, men låt oss inte hänga upp oss på det). Jag köpte också en påse från Sweet Georgia med sex stycken olika mini-batts (28 g/styck) i olika fibersammansättningar och färgställningar, tillsammans med en fläta från EasyKnits.

Väl hemma från Brighton beställde jag en turkisk slända eftersom en på dem virar det spunna garnet så att det blir ett nystan, och som det därmed går att tvinna direkt från. Jag spann på Orust i somras, Åsa och Elin ställde upp med en akut spinnträff när jag inte förstod hur jag skulle lyckas att tvinna, och sedan dess är jag igång. Om jag skulle ge mina bästa tips för att börja spinna, helt bortsett från om det är bäst att börja med topp- eller bottentyngd slända eller vilken som den mest lämpliga drafting-metoden, det finns andra som kan det mycket bättre än jag, så skulle de vara:

* Börja spinna tillsammans med andra, antingen som jag i en lokal stickklubb, eller gå en kurs! I gruppen Spinnare på Facebook och Spinning in Sweden på Ravelry finns det hur mycket samlad kunskap som helst, och säkert någon som vill spinna tillsammans med dig. Numer spinner jag gärna i min ensamhet, men i början blev det liksom inte av. 

* Köp ull i mindre mängder, att spinna 100 gram på slända tar i alla fall mig ganska så lång tid. Att börja med små topsband á 28 gram var perfekt, underskatta inte värdet av instant gratification! 

* Silkhankies! Jag upprepar: de kan inte gå sönder. Om inte silkhankies så satsa på ull med silke i eftersom de långa fibrerna gör det enklare (för att inte tala om mjukare) att spinna.

*Färg! För mig blev det cirka 125 % roligare att spinna färgexplotioner än jämngrå ofärgad ull. Om du älskar jämngrått och ofärgat men får krypningar i kroppen av ull som ser ut som clownkräks så gör tvärt om. 

* Hoppa för allt i världen inte över det sista steget, nämligen att blöta det färdigspunna garnet och daska det hårt mot exempelvis en kaklad vägg. När det har torkat så har det blivit både fluffigare och jämnare. Att blöta och daska är för nyspunnen ull vad blockning är för en spetssjal, jag lovar.

* Sticka i ditt egenspunna. Den känslan.

En av mina färdigspunna 28 gramshärvor, BFL/silke.

Inga kommentarer: