måndag 11 augusti 2014

Unwind Brighton



Nu är jag åter i Lund, och det har blivit dags att summera den senaste månaden. Den största stickhändelsen var utan tvekan resan till Unwind i Brighton. 


Vi var åtta stycken som hade hyrt ett hus under fem dagar. 


Ni vet känslan när något i verkligheten visar sig vara ännu bättre än på en säljande bild? Så var det.

 

Lavendel mötte en när en öppnade grinden och inuti såg det ut så här: 



Balkongen i det rum som jag sov i. 

Men bäst av allt var att det utan problem rymde oss åtta och ändå hade många sällskapsytor fria från sovplatser. En kunde alltså närsomhelst om dygnet glida ner till det stora runda bordet, sätta sig med en kopp kaffe/te/vin/drink och sin stickning och vara nästan säker på att få sällskap. Samtidigt möjliggjorde också huset att vi kunde komma och gå som vi ville och enkelt mötas upp både planerat och spontant istället för att hela tiden behöva stämma av och synka. 

 

Vi anlände på torsdag eftermiddag och ägnade oss åt att lära känna området, handla obscent god mat på den ekologiska matbutiken/delin som låg precis vid huset, dricka Pimm's och sticka.



Och lära känna varandra. Elin, Karin, Cajsa och Eddy hade jag träffat en gång förut, under stickresan till Köpenhamn i våras, medan Kristin, Anneli och Moa var helt nya bekantskaper. Faktum var att ingen av oss hade träffat alla förut, så där satt vi i ett hus i Brighton tillsammans med helt nya vänner. Jag är annars i en fas i livet där jag känner att studenttiden har givit mig så många fantastiska vänner som jag har fullt upp med att fortsätta att umgås med att jag, bortsett från kollegor, inte riktigt har haft behov av att aktivt skaffa mig nya, inte fören jag började att sticka. Men jag är så glad att jag har en ny hobby som innebär att jag helt plötsligt befinner mig i ett annat land, i ett hus fyllt av nya härliga människor (och såklart tillsammans med de härligaste av stickare i Stickklubb Malmö). Livet alltså.








Anyways, tillbaka till handlingen: på fredagen fortsatte vi att hänga runt i Brighton och jag måste säga att jag var helt överraskad av stadens härlighet. Jag hade förväntat mig mer turist- och språkreseort och mindre av vackra gator, små personliga affärer och ett helt grymt vegetariskt matutbud (som vi visserligen inte utnyttjade fullt ut eftersom vi ganska så ofta valde hämt framför lokal för att kunna maxa stick- och hängtiden i huset, men jag kan lätt tänka mig att åka tillbaka, både för Unwind nästa år och för allmän semester).


Brighton Flea Market är ett hett tips, inte alls så överprisat som en kunde förvänta sig, och dessutom flera bra (och ekologiska, hej ekoveggieheaven!) kaféer på samma gata.




På lördagen började Unwind på allvar och när grindarna öppnades stod vi redo för att äntra garnmarknaden (det kan ha varit så att vi till och med skaffade våra armband dagen före för att kunna gå värdigt springa in på marknaden). Som innehöll merparten av de märken och indiedyers som jag annars bara har följt/beställt/drömt om på nätet.


Min bokade kurs med Kirsten Kapur blev tyvärr inställd, men istället gick jag på två intressanta föreläsningar, en med Felicia Lo som har grundat Sweet Georgia Yarns (och som ville fota mig i min Lush eftersom hon kände igen den från Ravelry! Hello immortality!) Hennes föreläsning handlade om hur hon, den enda gång hon vågade ha på sig ett par knalligt gröna byxor, blev så retade att hon sedan bar svart i flera år och hur Sweet Georgia än idag inte säljer en enda svart nyans. Det andra föredraget gavs av min nya idol (tillsammans med Felicia då); Ragga Eiriksdottir, som var så smashing i tatueringar och oversizat halsband och så lugn och proffsig när tekniken strulade, och som föreläste om sina parallella karriärer som designer och sexolog. Jag fick en seriös crush och vill typ åka till Island och klippa får mer Ragga i solnedgången. 




På lördagskvällen så gick vi på PomPom-festen, quizade, drack öl med fler sköna ladies och avslutade med dounuts på piren, very språkreseungdom.



I övrigt fortsatte vi att mysa runt i huset, sticka, spinna (mer om min återfunna spinnpepp i ett annat inlägg, tills dess en bild på min fina, fina slända från Spin Citu UK som jag tyvärr lyckades tappa sönder), vina och som tur var ville även Moa se VM-finalen över en gin&tonic och ja, stickning.


Och, avslutningsvis, en bild på den sammanlagda skörden. Vad som utgjorde min åttondel av härligheten är nog för ett eget inlägg. Tills dess: Swedish Yarn Mafia, I love you.

4 kommentarer:

Cajsa Hermansson sa...

Åh, blir alldeles varm i hjärtat när jag läser om och ser bilderna från Brightonresan. Purlfection helt enkelt. Kram!

Lovisa sa...

Ja, det var verkligen en så fin resa med fantastiska människor. Kram!

knittingcookie.com sa...

Det kan vara så att jag är nöjd att jag missat att läsa detta i lägget förrän nu - för jag är grön av avund även nu 2 månader senare (även om jag hade grymt härlig semester i Kroatien med familjen just då). Pepp på november istället. Kraaaam

Lovisa sa...

Ja, det var så tråkigt att du inte kunde följa med, men ja, november kommer att bli grymt! Kram!