torsdag 4 december 2014


Veckans favorit är Fine Tune av Joji Locatelli. Och eftersom det igår inte var en vanlig dag, utan min födelsedag (hurra!), så öppnade jag ett garnpaket innehållande tre härvor Islington från Kettle Yarn som ska bli just en sådan.

© Interpretations
 (Jag hade en strålande födelsedag, tackar som frågar. Jag blev sjungen för både i sängen och lunchrummet, blev översköljd av glada hälsningar, presenter och fanfarer och mamma kom ner från Göteborg för att dricka champagne med mig.)

Jag har varit sugen på att testa Kettle Yarn ända sedan Brighton, då jag klämde på, men inte köpte. Islington är 55 % BFL (BFL är mitt nya merino, lika mjukt men de längre fibrerna hos Bluefaced Leicester gör det mer hållbart och, tycker jag, både glansigare och stunsigare) och 45 % silke. Dessutom tycker jag om att ullen, som färgas av Linda i Storbritannien, också kommer från brittiska får, snarare än från andra sidan jorden. Linda förtjänar även en guldstjärna ety jag kunde inte riktigt avgöra från hemsidan vilken av de gråa nyanserna som bäst matchade den mintfärgade, så jag mailade och frågade och fick ett långt mail till svar, inklusive en pedagogisk bild:


Valet föll på Blighty, den gråa till höger om det mintfärgade och jag kan konstatera att färgerna på hemsidan ligger ovanligt nära hur de verkligen ser ut (vilket såklart kan ha att göra med mina skärminställningar, men ändå). Mer champagne på det!

tisdag 2 december 2014

Olika sammanhang

En av många saker som jag tycker om med stickvärlden är att den öppnar upp för mig nya sammanhang. Jag brukar förklara det som att Stickklubb Malmö är min lokala stickklubb medan Swedish Yarn Mafia är min nationella. (Dessutom låter det vagt som om jag är med i, om än handarbetsrelaterade, gäng.) Av förklarliga skäl så träffar jag oftare den lokala än den nationella klubben, även om internetz möjliggör daglig kontakt med båda. (Okej, nu låter det kanske på allvar som om det rör sig om gängbildningar?) I alla fall, det jag vill komma fram till är att jag för några helger sedan var jag i Kalmar på stickhäng och att det var fab. 

 Jag, Elin och Anna tog tåg dit på fredagen och sammanstrålade med sjutton andra stickare på Kallskänken där vi drack bubbel, åt middag och ja, stickade. Vi sov på Hotell Hilda, frukoststickade, stickade på en gammal vacker teater under lördagen, stickade hemma hos Elin på kvällen, frukoststickade på söndagen och sedan stickade vi oss hem till Skåne igen. Och ja, vi stickquizade och ja, för er som känner mig och lyssnar på Stickpodden, jag kan ha tillhört "de dåliga vinnarna" som omnämndes. Om jag får säga det själv så är jag en god förlorare, men det kan vara så att jag inte hanterar vinster lika bra. Kan vara. Låt oss säga att det inte är mina mest ödmjuka sidor som kommer fram.

Under lördagen gavs möjlighet att testa olika spinnrockar, guld för mig som när en långsiktig plan på att investera i en ny rock. Dessutom hade Kristin med sig sin blending board, med hjälp av vilken en kan göra sina egna punis. Jag kardade egna med ull färgad av både Lotta och Clara. (Dagens bonuskunskap: punis är på latin andra person singular för att straffa eller hämnas, det vill säga direkt översatt betyder det du hämnas eller du straffar, och det är inte helt fel ute, även om det var sjukt kul att göra egna punis så var de betydligt svårare att spinna än topsband (vilket kan ha berott på mitt ganska så intensivt ivriga kardande)).  

Internetz i all ära, men det bästa är ändå att verkligen träffas. 


måndag 17 november 2014

FO: Bees to honey


 Här har ni en som för en gångs skull har räserstickat; från uppläggning till avmaskning på mindre än två veckor. 



Ända sedan jag såg Cajsas tjusiga version under stickresan till Köpenhamn i våras har jag velat sticka mig en egen Bees to honey. Jag hade garn hemma och när jag surfade runt på andras projekt på Ravelry så såg jag att Amy Miller, som har designat mönstret, hade en KAL med sluttid 15 november. Eftersom jag dels lätt blir tävlingsinriktad, dels tydligen har en dragning till deadlines så beslöt jag mig från att haka på, och jag blev klar i tid! 

 
Sjalen är stickad i Blf sock från The Uncommon Thread i färgen Naval officer och i Tough love sock från Sweet Georgia i färgen Ultraviolet och jag har använt stickor 3.25. Det är två av mina absoluta favoritmärken och det här har verkligen varit en njutstickning, trots tempot. Jag hade båda härvorna hemma och även om de inte köptes för att matcha varandra så visade de sig fungera fint ihop. Mönstret rekommenderade stickor 3.5, men eftersom jag stickar löst och använde ett lite tunnare garn än det föreslagna så gick jag ner en kvartsstorlek. 

Jag tycker om att använda en kort kabel för att inte behöva skjuta arbetet fram och tillbaka så mycket, vilket gör att det alltid blir något av en överraskning att maska av och se hur stort plagg jag egentligen har gjort. Jag föredrar lite större sjalar, runt 600 - 700 meter fingering snarare än 400, och tycker att Bees to honey blev perfekt i storleken. Den ligger också väldigt fint och stannar på plats en hel dag. Jag tror att den kan bli senhösten och vinterns favorit.


Ps. Sjalens färger stämmer väl överens med verkligheten, så jag antar att bilderna bevisar att jag är verkligen är blek som mjölk.











måndag 3 november 2014


Hallåja, har ni sett så himla snygg kofta? Frost at Midnight heter mönstret som är skapat av Kate Davies. Dock verkar den vara stickade i lace-weight och det lär ju inte hända att jag stickar en hel kofta i det, men det borde ju gå att räkna om den till fingering tänker jag. Eftersom jag är väldigt sugen att lägga upp till en typ nu. 

(Vilket är en dålig idé eftersom jag redan har en pågående kofta och en sjal som jag skulle vilja ha färdig inom två veckor samt begränsat med tid pga oförskämt många jobbdeadlines just nu.)


tisdag 28 oktober 2014

Stashbot

Godmorgon tisdag! Innan jag åter dyker ner i helt andra typer av texter så kommer här ett tips om min nya favoritapp; StahBot. Den är utvecklad av personerna bakom KnitBot och visar helt enkelt hur mycket garn du behöver för olika projekt. Du väljer exempelvis om du ska sticka en kofta, anger bystmåttet och vilken typ av kofta det är sett till längden tillsammans med antalet maskor per centimeter eller inch och sedan anger appen magiskt exakt hur många meter eller yards garn som kommer att gå åt. Smidigt, perfekt i, eh, pressade garnköpslägen, och extra plus för användarvänligt gränssnitt och snygg design. Jag testade den för att se om de 50 gram garn jag hade skulle räcka till ett par vantar, och det gjorde det och Stashbot hade rätt nästan på metern. Nu: tillbaka till antiken.


lördag 25 oktober 2014

FO: Baby hats

I dagarna har släkten utökats, jag har fått ett till kusinbarn och Micke har blivit morbror, så i helgen som gick producerade jag två små babymössor. En mycket lagom storlek på projekt att ge bort tycker jag (som häromdagen råkade säga "jag älskar ingen tillräckligt mycket för att sticka henom en kofta" i en intervju. Jag hoppas lite att det inte kommer med i den färdiga texten). 

En av mössorna är helt efter eget huvud (förlåt för ordvits, you can take the girl out of Göteborg, but you can't take Göteborg out of the girl), jag lade upp 60 maskor i Baby Cashmere Merino Silk DK från Sublime, tog det därifrån och avslutade allt med en i-cord. 

Mössa nummer två följde däremot ett mönster, nämligen Barley av Tin Can Knits som finns från storlek nyfödd - vuxen. Det är ett av mönstren i deras "The Simple Collection" vilket innebär att det både är gratis och kommer tillsammans med en tutorial som visar allt från hur en lägger upp till att stickar runt och sedan maska av. Ett perfekt nybörjarmönster med andra ord! Inspirerad av min första mössa gjorde jag även denna med en i-cordavslutning. Mössan är stickad i Tosh Vintage i färgen oceana. 

Den lila mössan väger 20 gram och krävde knappt 47 meter garn medan den turkosa väger 35 gram och krävde 64 meter garn. Med andra ord, två perfekta små restgarnsprojekt!


måndag 20 oktober 2014

FO: Les Fleurs eller Cloudland II


Jag har stickat mig ytterligare ett par halvvantar enligt mönstret Cloudland, helt enkelt eftersom resultatet blir så bra och de passar som ... tja, handen i handsken. Den här gången använde jag mig av garnet Lush Twist från The Uncommon Thread, inköpt i Brighton i somras. Det är samma bas, MCN, som Cashbash från Handmaiden som jag stickade mitt förra par i. Jag älskar nyansen Les Fleurs; fuchsia med inslag av lila. Och det hela följer ju min allmänna stickproduktion av blått, blått, blått, någonting smaragdgrönt, blått, blått, blått, någonting knallrosa.








fredag 17 oktober 2014

Bivaxpolish

Idag önskar jag glad fredag med det mest husmoderliga jag kommer att tipsa om på ett bra tag: gör ditt eget spinnrockspolish av bivax! Spinnrocken Taimi hade som sagt stått oanvänd rätt länge när hon kom till mig och jag ville smörja in henne det första jag gjorde, men eftersom jag inte visste med vad exakt hon var målad och lackerad så vill jag inte chansa på att behandla henne med ett medel som på något sätt kunde skada lacken. Men hjälp av mina google fu och vad som fanns hemma i sommarhuset svängde jag ihop ett snällt och naturligt medel, baserat på ett recept på bivaxpolish som jag hittade på Allt om honung. Så här gör du: 

Ta en glasburk som du inte hade tänkt att använda till något annat (om du inte vill stå och försöka att diska den ren från terpentin) och fyll den med 100 ml ren terpentin. Lägg 20 g bivax i terpentinet och ställ glasburken i ett vattenbad på spisen och smält bivaxet i terpentinet på låg värme. Både terpentin och bivax är lättantändligt, så ta det lugnt med temperaturen och lämna inte vattenbadet under uppsikt. Det tar ett litet tag för bivaxet att smälta helt, men en kan ju alltid sticka medan en väntar. 

Koka därefter upp 50 ml vatten och tillsätt 10 g tvålflingor. Här kanske en egentligen skulle ha använt rena tvålflingor, men eftersom det vid tillfället inte fanns i hushållet så rev jag lite vanlig Barnängentvål, och det funkade fint. Låt tvålvattnet svalna tills det är ljummet. Häll det sedan under omrörning ner i bivaxterpentinet och du har ditt eget, mycket dryga och relativt miljövänliga, möbelpolish! 

Ps: när vi ändå talar om bin; ni har väl sett den snitsiga sjalen Bees to honey av Amy Miller? Den ligger bra till för att bli ett av hösten projekt. 



torsdag 16 oktober 2014

Spinnrock!

 Jag har en spinnrock. I somras kom vännerna Lina och Karin och hälsade på på Orust och med sig i bakluckan hade de en spinnrock, ett par kardor, två fårsaxar och en manuell härvmaskin. Va! Hur fint är inte det?!  
Rocken var i gott skick, även om den nog inte hade använts på ett tag. Ett par veckor senare kom Anneli och Elin på besök, och kombinationen något mekaniskt, ett par ingenjörer och lika många flaskor vin visade sig vara fantastisk och jag har nu inte bara en spinnrock, utan en topptrimmad spinnrock.

 Som den historiker jag är har jag såklart spårat upp information om rocken. Den är en så kallad "finskerock" eller Kiikkalainen, tillverkad i Kiikka, en kommun i Åbo i Finland, som än idag har ett spinnrockshjul i sitt vapen. Där startade tillverkningen av spinnrockar på 1840-talet av en viss Aaro Kaukosen, och rocksnickeriet spred sig snabbt i bygden. Den sista rocken fabrikstillverkades i Kiikka år 1955, men Kiikkalainen-rockarna är fortfarande relativt vanliga att hitta på loppisar och auktioner, många kom till Sverige med den finska invandringen som följde efter andra världskrigets slut. 


Kiikkalainen-rockarna känns igen på den svarta färgen och de brunmålade delarna och deras ådriga mönster. Min lystrar numera till namnet Taimi (hur fint namn?) efter Karins farmor som en gång ägde den. Taimi befinner sig fortfarande på Orust, dels för att det kändes meckigt att åka tåg med henne till Skåne, dels för att min mer långsiktiga plan är att investera i en ny rock om detta visar sig vara en långvarig hobby, och i sådanfall ha Taimi på Orust som min bästa sommarspinnkompis.











tisdag 14 oktober 2014

Att lära sig att spinna

Jag är numera en person som inte bara stickar utan även spinner. Hur gick det till? Hur gick jag från att tänka att spånad bara skulle uppta dyrbar sticktid till att engagera mig i fiberlängden hos olika fårraser? 

Det började av ren nyfikenhet i våras när vi i Stickklubb Malmö träffades hemma hos Åsa som är något av ett spinnproffs. Jag inhandlade en slända och testade runt lite med ofärgad ull. Det var roligt att lära sig tekniken bakom garnframställning, men jag fastnade inte helt. I Brighton i somras gick Kristin och Elin en kurs i att spinna silkhankies som i princip inte kan gå sönder då de är som tunna näsdukar av silke, gjorda av bara en enda lång fiber. Förutom Kristin var både Eddy och Anneli inbitna spinnare och ställde upp med kunskap och inspiration. På garnmarknaden dagen därpå fann jag mig ståendes med en nyinköpt vacker slända från Spin City UK (som jag senare tappade i stengolvet så att den sprack, men låt oss inte hänga upp oss på det). Jag köpte också en påse från Sweet Georgia med sex stycken olika mini-batts (28 g/styck) i olika fibersammansättningar och färgställningar, tillsammans med en fläta från EasyKnits.

Väl hemma från Brighton beställde jag en turkisk slända eftersom en på dem virar det spunna garnet så att det blir ett nystan, och som det därmed går att tvinna direkt från. Jag spann på Orust i somras, Åsa och Elin ställde upp med en akut spinnträff när jag inte förstod hur jag skulle lyckas att tvinna, och sedan dess är jag igång. Om jag skulle ge mina bästa tips för att börja spinna, helt bortsett från om det är bäst att börja med topp- eller bottentyngd slända eller vilken som den mest lämpliga drafting-metoden, det finns andra som kan det mycket bättre än jag, så skulle de vara:

* Börja spinna tillsammans med andra, antingen som jag i en lokal stickklubb, eller gå en kurs! I gruppen Spinnare på Facebook och Spinning in Sweden på Ravelry finns det hur mycket samlad kunskap som helst, och säkert någon som vill spinna tillsammans med dig. Numer spinner jag gärna i min ensamhet, men i början blev det liksom inte av. 

* Köp ull i mindre mängder, att spinna 100 gram på slända tar i alla fall mig ganska så lång tid. Att börja med små topsband á 28 gram var perfekt, underskatta inte värdet av instant gratification! 

* Silkhankies! Jag upprepar: de kan inte gå sönder. Om inte silkhankies så satsa på ull med silke i eftersom de långa fibrerna gör det enklare (för att inte tala om mjukare) att spinna.

*Färg! För mig blev det cirka 125 % roligare att spinna färgexplotioner än jämngrå ofärgad ull. Om du älskar jämngrått och ofärgat men får krypningar i kroppen av ull som ser ut som clownkräks så gör tvärt om. 

* Hoppa för allt i världen inte över det sista steget, nämligen att blöta det färdigspunna garnet och daska det hårt mot exempelvis en kaklad vägg. När det har torkat så har det blivit både fluffigare och jämnare. Att blöta och daska är för nyspunnen ull vad blockning är för en spetssjal, jag lovar.

* Sticka i ditt egenspunna. Den känslan.

En av mina färdigspunna 28 gramshärvor, BFL/silke.

onsdag 1 oktober 2014


Veckans favorit blir en kofta med flätor, mycket eftersom Sophie (kofta med fläta) är en fortsatt fantastisk stickning. Koftan Lovely är designad av Kim Hargreaves som jag undrar hur jag kan ha missat med tanke på att hennes publicerade mönster sträcker sig över 30 frippin sidor på Ravelry?

Nu ska jag strax bege mig hem till Anneli på spinnkväll och nästa inlägg kommer att handla om det här med att jag numer är en person som också spinner garn. Håhå.

lördag 27 september 2014

FO: Lineal cardigan


Min första linkofta är klar; Lineal cardigan!



Mönstret är gjort av Hannah Fettig som en del av Knitbot Linen. Jag stickade det i Sparrow från Quince & co - samma garn som mönstret är designat för - som jag köpte i Paris i våras. 



Att sticka i lin var perfekt under varma sommardagar (och sommarnätter), och Sparrow är det mjukaste lingarn som jag någonsin har klappat. Det var lite nervöst att slänga in den färdiga koftan i tvättmaskinen för blockning, men det gick fint och kändes väldigt skönt att kunna göra med ett handstickat plagg. 


Att mönstret i princip enbart består av rätstickning gör det till en perfekt sällskapsstickning, om än också något tråkigt. Jag tror att koftan skulle vara fantastiskt praktisk i ett svart ullgarn, men det är ungefär den tråkigaste stickning som jag kan tänka mig.


Mönstret är väldigt enkelt, men precis som många andra så har jag noterat att det är väldigt stort i storlekarna. Jag gick ner en storlek, men speciellt armhålorna och ärmarna är väldigt vida och skulle jag sticka en till kofta av samma mönster så skulle jag lägga till minskningar till ärmarna. Det var svårt att få till rätt stickfasthet, jag fick gå ner till stickor 2.75. Sparrow var tidigare listat som light fingering på Ravelry, men jag ser nu att det har ändrats till sport, vilket känns mer rättvisande.

Mönstret rekommenderar åtta härvor á 50 gram, men jag använde sex stycken, koftan väger ganska så exakt 300 gram.














onsdag 24 september 2014

This just in

Jag har de senaste dagarna avmaskat som om det ej fanns en morgondag, förutom Emelie så kommer det strax bilder både på en linkofta och ett par halvvantar. Och enligt principen om att en får lägga upp till en ny kofta när en gammal är avslutad så har jag nu påbörjat Sophie i garn som jag köpte på Unwind i somras, 100% BFL DK från Triskelion. Hittills är det fantastiskt rolig stickning, mönster känns logiskt och jag.älskar.garnet. Mjukt, spänstigt och perfekt mörkblått. Sophie har många olika flätbårder och jag har haft stor hjälp av en länk som Clara tipsade om, nämligen till Ysoldas blogg och ett inlägg om att sticka flätor utan flätstickor. Det går mycket fortare och ger framförallt ett bättre flyt i stickningen. Ch-ch-check it out! 


Däremot går det sämre med min Baya. Det här med att sticka i lace (kvaliteten alltså, inte spetsstickning i sig) är verkligen inte min grej. Inte heller att börja med att lägga upp 360 lacemaskor att traggla sig igenom. Jag är färdig med den första av fyra repetitioner, men jag är ungefär lika sugen på att fortsätta som jag är på att korrläsa fotnoter, vilket är det jag har roat mig med under dagen. Faktiskt så osugen på att jag funderar på att använda garnet till något roligare, trots att jag hemskt gärna skulle vilja ha själva sjalen.


I övrigt så scoutar jag just nu mönster till höstens vantar och basker. Någon som har några bra tips? Jag vill använda ett garn av fingering-kvalitet, vantarna får inte vara tvåfärgsstickade men gärna innehålla spets och/eller flätor. När det gäller baskrar gillar jag sådana med en tight kant och sedan rätt mycket häng där bak (jag har ett stort hår). Typ som den här eller den här. Hit me om du har några favoriter!

måndag 22 september 2014


Tack för alla glada tillrop över Emelie! Den åkte på direkt igår när jag brunchade på Mejeriet och sedan hängde runt i Stadsparken (och till sist sprang en runda, jag kan meddela att en rejäl tretimmarsbrunch inte är den bästa av uppladdningar. Höll på att kräkas vid Stadsparksdammen). Idag känns det som om det är den första riktiga höstdagen här i Skåne, det bet till om kinderna när jag gick hemifrån imorse. Så jag tänker att vi fortsätter på temat höst och koftor och säger hej till veckans Ravelryfavorit(er), nämligen Welcome, September och Rock the Lobster, båda designade av yellowcosmo. 

Källa: yellowcosmo

Källa: yellowcosmo


lördag 20 september 2014

FO: Emelie


Emelie är äntligen blockad, fotad och färdig. Den har legat i en skämshög i cirka två månader och bara väntat på att få knappar och blockats, men sedan jag tog tag i det i förrgår så har det gått fort (att ha en parter med intresse för fotografi hjälper). 



Jag är nöjd, tanken var visserligen att Emelie skulle bli en vår- och sommarkofta (ety jag vill helst bära ljus- och mellanblått om då, och mörkblått om hösten och vintern), men jag tror att den kommer att vara perfekt som en övergångskofta i höst. 




Den är stickad i Jitterbug från Colinette, ett lite rivigare merinogarn. Eftersom jag stickar löst använde jag stickor 2.75 och det gick åt 360 gram garn, det vill säga ungefär 880 meter. Mönstret är riktigt välskrivet och jag följde det till punkt och pricka och valde att sticka den kortaste versionen.