onsdag 31 juli 2013

Inlärningsendorfiner

Jag kommer hem till Sverige (jag lämnar inte Rom, jag kan aldrig lämna Rom, utan återkommer hela tiden. Det bästa är ju att Rom alltid finns kvar) med ett helt nytt intresse. Fram tills i maj hade jag aldrig hållit i ett par stickor (inte ens i syslöjden ety jag hade alltid träslöjd, för att jag tyckte det var roligare och för att det då var mitt sätt att förhålla sig till normen som bestämmer vad det är att vara tjej. Fortfarande tycker jag att det är mycket roligare att bygga saker än att sy. Jag gillar verkligen inte att sy). Jag tror att det som har fått mig fast är dels det kreativa och att göra något med händerna, dels att jag har blivit lite hög på att lära mig något nytt. Jag tror inte att det är en slump att jag har skaffat mig ett nytt intresse så här långt i mitt avhandlingsarbete. Det som gör att jag älskar historia är känslan att få lära mig nya saker, komma på nya saker, men nu är det dags att skriva klart avhandlingen innan jag får fördjupa mig i något nytt. Det vill säga, jag ska för tillfället inte lära mig så många nya saker om mitt ämne som att jag faktiskt ska kommunicera, formulera och sammanfatta det jag har kommit fram till. Vilket är spännande och utmanande det också, men på ett annat sätt. Och det är här jag tror att stickningen fyller en funktion: jag får lära mig något nytt från grunden igen och shit var kul det är! Inlärningsendorinerna!

tisdag 30 juli 2013

Garnaffärer i Rom

Eftersom jag då och då får frågan, och det här är en customer friendly typ av blogg, tänkte jag skriva ett inlägg om garnbutiker i Rom (lite av en extended version av mitt inlägg på Stickpoddens Ravelryforum).

Jag älskar Rom. Det är cirka världens bästa stad som har ungefär allt en behöver (romerska ruiner, gott kaffe, prosecco och så himla trevliga människor). Däremot har nog Rom en lite annan typ av garnshopping än vad en är van vid från Sverige, så jag har försökt skriva det här inlägget utifrån hur en kan uppfatta romerska garnaffärer med svenska ögon sett.

För det första: om en förväntar sig stora garnaffärer fylla av märken som Madtosh, Malabrigo, Colinette, Quince & co osv så kommer en att bli besviken. Italienare gillar, som med så mycket annat, italienska garn, så förvänta dig mycket Mondial, Sesia, Grignasco och andra inhemska märken. Italienska garnmärken tycks också ha ett lite mer avslappnat förhållande till akryl än svenska.

För det andra: de flesta romerska garnbutiker, vilket även gäller för en del andra typer av affärer, har nästan alla sina garner bakom glas. Det innebär att en får gå runt och titta och sedan be att butikspersonalen plockar fram ett specifikt garn. Detta kan kännas lite ovant, speciellt om en inte vet exakt vilka garner en ska ha utan mer mest vill klappa på nystan och kanske okynnesshoppa ett par som minne från resan. Men en ska inte bli allt för avskräckt av alla ”rör ej”-skyltar (non toccare), för flera av butikerna har riktigt fina garner och personalen hjälper gärna till.

För det tredje: inte alla butiker har en hemsida, så att även om de inte existerar på ze internetz kan de ändå finnas i verkligheten.

För det fjärde: stickning, virkning och hela DIY-trenden har först alldeles nyligen börjar bli populärt bland personer i 20-, 30-, 40-årsåldern och inte bara bland le nonne (mor- och farmödrar) vilket märks. Jag menar absolut inget nedsättande med det överhuvudtaget, jag älskar stickande italienska nonne som kan allt om garn och olika tekniker, men det är liksom inte butiker där du kan dyka upp med ett Ravelry-mönster i telefonen och utifrån det diskutera vilket garn du bör använda. En ser också sällan människor som virkar eller stickar publikt, men jag har glatt börjat att göra det och har enbart bemötts med positiva tillrop och intresserade frågor. Så våga ta fram ditt projekt när du sitter och sippar på din aperol spritz och ser solen gå ner bakom Pantheon, men var beredd på att kanske inte få göra det ostört.

Så, låt oss nu ge oss i kast med själva de faktiska butikerna!

Många hotell ligger nära Termini  (centralstationen) och bor man där så spana exempelvis in Filati Filpucci som ligger på Via Principe Amedeo 87-89.

En butik med fler garner framme som en kan titta på är Lana della Vecchia på Via Baullari, 3, precis vid Corso Vittorio Emenuele II (och ett kort stenkast från kyrkan Sant’Andrea della Valle där första akten av Tosca utspelar sig, spana in den på vägen!), dvs mitt i det historiska centrum. Butiken är liten och trång, men en kan göra härliga fynd där. De förvarar majoriteten av garnerna en trappa upp på en slags baldakinvåning, så våga fråga om det är något speciellt som du letar efter! De har också mycket för den som gillar att brodera. Det är inte alls min grej, men hade jag kunnat brodera hade jag slagit till på ett rejält Jungfru Maria-kit.  


Nu börjar vi närma oss butiker som känns mer hemtama om en är van vid skandinavisk garnbutikskultur. Affären Pippi Calzelunghe (ja, det är Pippi Långstrump på italienska) har ett stort utbud, håller många kurser, ordnar stickcafé en gång i veckan - de har också ordnat internationella Stitch ‘n Bitch-möten - och de har en ordentlig hemsida. Enda kruxet: de ligger en bit utanför staden och det är inte helt lätt att ta sig dit, speciellt inte om en bara är i Rom på ett kortare besök. Dessutom har de rätt begränsade öppettider. När jag mailade lite med dem flaggade de för att de mer och mer tänker gå över till att bara ha öppet när de har kurser och i övrigt satsa på online-verksamheten. Jag beställde mina Knitpros därifrån (alltså till mig i Rom) och de kom fram snabbt och smidigt och till betydligt lägre pris än i Sverige (hurra för låg eurokurs!).

Slutligen kommer vi till den butik som jag har utsett till min LYS when in Rome: Milleidee 50 Merceria. Hela LYS-konceptet gör sig verkligen bra i Rom eftersom staden har en utpräglad stamkundskultur: första gången du besöker en butik kan de vara på gränsen till otrevliga, andra gången mycket vänligare och tredje gången får du kaffe, rabatt och väldigt mycket småprat. Affären är ganska liten, men har flera italienska märken som Mondial och Sesia och några utländska som Noro, Araucania, Katia, Debbie Bliss (ägaren tar ofta in nya garner så utbudet kan ändras), bra priser och alltid en härlig korg fylld av fyndmöjligheter, framförallt mycket merino. Och alla garner ligger framme och en kan känna och klämma så mycket som en vill! Patrizia som äger affären är världens raraste och hjälper till med alla frågor en kan tänkas ha utan att för den sakens skull vara påflugen eller följa efter en i butiken. Jag har tagit med mig min mamma dit när hon var på besök. Mamma talar inte italienska men det var inga problem, Patrizia ansträngde sig för att tala engelska och samtalet förflöt utan minsta tolkinsats från min sida! Hon ordnar ett stickcafé varje onsdag och ibland ägnar de sig åt street knitting som de sätter upp utanför butiken. Om träden i allén utanför har fått stickomslag runt stammarna så vet ni att ni närmar er butiken! Affären har ingen egen hemsida, men en bra sida på Facebook och går också att hitta på Ravelry. De har öppet måndag - fredag 9.30-19.30 och lördag 9.30-13.30. Det är superenkelt att ta sig dit. Butiken ligger på Via Cicerone 50, alldeles i närheten av Piazza Cavour som är en bussknytpunkt, inte långt från Vatikanen. En kan också ta metro A till Lepanto. Vill en promenera så kan en antingen ta bron Ponte Umberto I från Piazza Navona, eller ta en av mina bästa helgpromenader: gå hela Cola di Rienzo från Piazza del Popolo, svänga av på Via Cicerone, klappa garn, gå upp till Cola di Rienzo igen, sätta sig med stickning och en kaffe på någon av uteserveringarna, promenera vidare, kanske köpa grönsaker på den stora marknaden på Via delle Milizie…




Liten ordlista
Virknål - uncinetto
Att virka - lavoro all’ uncinetto
Stickor - ferri
Att sticka - lavoro a maglia
Garn - filo
Bomull - cotone
Ull - lana
Silke - seta
Lin - lino
Akryl - acrilico
Bomullsgarn heter alltså filo di cotone, ullgarn filo di lana osv.

måndag 29 juli 2013


Veckans favorit tar inte hänsyn till min rant nedan om att det är så varmt, jag vill sticka en kofta ändå, närmare bestämt Moroccan Nights av La Maison Rilile. Om en inte riktigt orkar mosstickning och flätor, eller bara vill ha samma snygga passform men ett lite renare plagg, har samma designer stickat om sitt mönster i vanlig slätstickning. När jag först såg den versionen tänkte jag gud vilken fin kofta, fast ouch vilket fruktansvärt garn, men ju mer jag tänker på det, desto mer befriande och härligt tycker jag att det är att hon har gått loss med ett rejält åttiotalsgarn. Tjejen bakom La Maison Rilile har dessutom bloggen Knitting Therapy och efter att ha läst den är jag ännu mer övertygad om att hon inte kan vara något annat än en sjukt ball person.



Med varma hälsningar

Det börjar bli riktigt varmt i Rom, det är trettiosju grader ute as we speak. Så vi går promenader om morgnarna, håller oss inne under de varmaste timmarna (= sitter och svettas i biblioteket och försöker att lägga sista handen vid en text) och ägnar kvällar och nätter åt restauranger och barer, i ett försök att hinna med olika favoriter (cicoria, scamorza, kaffe, radicchio, citrusfrukter, fänkål, tryffelpasta, oliver, pistageglass, aperol, negroni, pizza med provola). 

 I helgen har jag även varit och badat i kalla svavelkällor tillsammans med Karin, och stickat en del. I händerna har jag just nu Spring Garden Tee av Alana Dakos (Nevernotknitting). 


Eftersom det är fysiskt omöjligt att orka ha varm ull i knäet gör jag den i Snuggly Baby Bamboo från Sirdar, som bara innehåller 20 % ull och resten bambu. Kanske hade det varit ytterligare lite svalare med en blandning av bambu och bomull, eller bambu och silke, men jag gillar trots allt att det är lite ull i eftersom det gör att garnet inte hänger så mycket.



(Läser på Ravelry att många har haft problem med knutar i garnet, men snart sex nystan senare har jag inte stött på någon.)

torsdag 25 juli 2013

Färginspiration

Jag älskar färgen blå, så mycket att jag eventuellt borde diagnostiseras. Jag bär helst blå kläder och min lägenhet är målad genomgående i ljusblått. Så givetvis faller jag framförallt för blått garn (om jag hittar ett nytt garnmärke är det första jag tittar efter om de har en snygg mörkblå, en sådär riktigt djup, ingen slentriannavy liksom). Men något börjar sakta hända. Det kan vara att jag har sett så många bilder på färgglada projekt och flerfärgade garner, jag vet inte, men idag när jag åt lunch satt jag och spanade på en pelargon och hur vacker det var med alla gröna skiftningar mot det rosa (grönt och rosa har för mig tidigare enbart varit förknippat med Liseberg) och associerade genast till olika garn... 






onsdag 24 juli 2013

Free Silkbloom!!


 I projektpåsen Wagner återfinns just nu två olika virkade sjalar som jag håller på att repa upp.  Den första är en Ava Wrap och jag har säkert virkat minst en kvadratmeter i någotslags sockgarn från Mondial (vilket jag inte förstod att det var när jag köpte det). Jag lärde mig visserligen att virka på riktigt under tiden jag höll på med den, men kommer jag använda den? Nej. Så by-bye. Däremot tänker jag att garnet kan komma väl till pass när jag lär mig att sticka strumpor (höstens projekt kanske?). Och att det kommer räcka även om jag bestämmer mig för att börja massproducera blålila sockor.


Den andra sjalen tror jag visserligen har större potential, men just nu vill jag hellre sticka och garnet, Silkbloom Fino från BC Garn, är superlovely och förtjänar ett bättre öde. 


Istället för att gråta över spillda virktimmar har jag bestämt mig för att tänka på hur skönt det är att åka hem till Sverige utan UFO:n (UnFinishedObjects) i bagaget. Och att jag numera förstår skillnaden mellan ull och akryl.

tisdag 23 juli 2013

I'll take you to the highest mountain, to the depths of the deepest sea. And we won't need a map. Believe me.


Helgen har innehållit olika härligheter som: lunch med Stefania, vin och mat i Monti, upptäckten av kaktusfikonglass (fico d'India är alltså inte en variant av vanliga fikon, note to self) långpromenader med paus för väskshopping, Galleria Borghese (lyx: att kunna återvända till favoritmuseum många gånger för att fokusera på detaljer. Den här gången hade Micke läst in sig på hur Berniniskulpturerna är placerade i museirummet. Okej, lite prettovarning på det, men fint ändå. Samt ovant att inte vara historikern i vårt förhållande, Micke är ju i vanliga fall den som är inläst på samtiden medan jag har hand om dåtiden) och framförallt innehöll den Depeche Mode på ett slutsålt Stadio Olimpico. Jeezus vad bra det var. Julikväll i Rom, trettio grader varmt, 78.000 människor och ett band i högform gjorde hela stadion till ett gigantiskt, svettigt, dansgolv. Älskar hur icke-ängsliga italienare är, inga ironiska små danssteg utan bara röj. Trodde liksom aldrig att Shake the disease skulle bli en allsångshit. Och Martin Gore inte bara log, utan skrattade på scen. Hur ofta händer det?



måndag 22 juli 2013


Eftersom jag tillbringar en inte heeelt oansenlig mängd tid med att mönstersurfa på Ravelry tänkte jag varje vecka lyfta fram en ny favorit lite extra. Dels för att det är ett inslag jag älskar både Stickpodden och Stick with us podcast, dels som en påminnelse till mig själv att inte glömma det där superinspirerande mönstret när kön fylls på med fler projekt. Först ut är en klänning (det var Stick with us' festavsnitt som fick mig att tänka på den) som faller just inom kategorin inspiration snarare än något jag kommer att lägga upp pronto. Fast jag älskar ju klänningar (seriöst, jag har ej burit byxor på över tio år, varför skulle jag liksom när det finns så många fantastiska vintageklänningar som bara väntar på min kärlek) så kanske händer det en dag. Tänk er den i typ i ett lite matt mellanblått garn. Purrfect!

Mönstret kommer från Vogue Knitting Early Fall 2013. Och när vi ändå är inne på det numret, kan vi då tala om hur fin den här rävtröjan är? Dör lite.

torsdag 18 juli 2013

Garnvinda!

I lördags besökte jag en av mina bästa secondhand-affärer i Rom (Mercatino dell'usato, Viale quattro venti 77). Den är precis sådär som jag vill ha dem: stor, rörig och fylld av fyndmöjligheter. Tidigare har jag exempelvis hittat de perfekta Ridgway-skålarna: 

strassmycken:

... och så helgens fynd - en, vad det verkar helt oanvänd, garnvinda! Det är ju lätt mina bäst spenderade 14€ på länge.


<3!

589 kilometer och 722 meter garn i natten

I fredags, på väg från middag på Open Baladin till drink på Freni e Frizioni gick vi förbi en mycket liten, men upplyst, lokal på Vicolo del Cinque. Det som i ögonvrån såg ut att vara en väldigt stor härva garn visade sig vara just det. 589 kilometer och 722 meter rött akrylgarn närmre bestämt, lika långt som avståndet mellan konstnären Alberto Garutts ateljé i Milano till denna utställningslokal i Rom, Edicola Notte. Garnet är förankrat med en spik i väggen, men har i övrigt fått lov att falla fritt. 



Spana in om du har vägarna förbi, utställningen pågår fram till och med augusti mellan 20.00 - 02.00 varje natt, Vicolo del Cinque 23.

Knappheaven


Porta Portese är en av Roms största marknader. Ungefär så stor att jag nog aldrig har tagit mig igenom hela (och då är ändå min marknadsuthållighet extremt god) mycket för att en får passera så många stånd med vargar-som-ylar-mot-månen-tshirts innan en hittar the goodies. (Om en vill gå till mer renodlade vintagemarknader i Rom rekommenderar jag om söndagarna att gå till den vid Piazza Marina eller den i Monti.) Knepet för att ändå komma därifrån med fynd är att på förhand bestämma sig för vad en är ute efter. Mina mål var en mjölkskummarkanna (check!) och  cicoria- och broccolettifrön att plantera på landet (check!) och Mickes var en hatt så att han skulle kunna klippa sig utan att bränna hårbottnen (check!). Men såklart att jag ändå hittar fler saker än jag tänkt mig, framförallt för att jag hittade en farbror som sålde vintageknappar. Dog lite. 


 Jag dök ner bland lådorna och kom upp med följande:



Det allra bästa med att köpa knappar är att en också får lov att köpa tjusiga askar att förvara dem i. 


 När vi var klara med marknaden hade det hunnit bli cirka 35 grader varmt så det enda rimliga var att ägna ungefär resten av dagen åt iskaffe.





Vägen hit

I höstas nämnde jag för min garnproffsiga kollega Helene att det kanske skulle vara trevligt att lära sig att virka. I födelsedagspresent i december fick jag en virknål, två garnnystan och boken 100 snöflingor att virka. När jag ett par veckor senare packade för att flytta till Rom i ett halvår för att arbeta med avhandlingen så stod jag med mina födelsedagspresenter i handen och bestämde att de skulle få följa med, som ett projekt att ha under våren. Mission: att lära mig virka.

Våren 2013 var den regnigaste våren i Rom sedan 1780-talet. Under ösregniga kvällar satt jag således och lärde mig virka små, stenhårda, snöflingor. I ren envishet, i kombination med skid-vm (jag älskar att titta på skidor) virkade jag mig igenom samtliga etthundra och bestämde sedan att jag kunde virka och gav mig på ett par större projekt. Då började jag snegla mer och mer på stickmönster på Ravelry, ville åt det där slätstickade, snygga, koftvänliga. I maj var jag hemma i Sverige i en sväng och när jag var hos min föräldrar i Göteborg i ett knappt dygn lärde mamma mig att sticka samtidigt som vi såg VM-finalen i hockey (jag älskar att titta på hockey). Den 19 maj 2013 vann Tre Kronor guld och jag ett nytt intresse.

Nu, ett par månader senare, sitter jag i ett sommarvarm Rom och stickar mitt första plagg. Jag har hittat till Ravelry, lyssnar på stickpoddar och i höst har Stickklubb Malmö sitt första möte. Ett litet universium av garn har öppnat sig och jag känner mig bloggsugen igen, vill ha ytterligare ett forum som en förlängning av Ravelry att fortsätta diskutera i. 

Men även om bloggen huvudsakligen är dedikerad till garnrelaterade ämnen så kommer det såklart ändå att smyga sig in annat: antikhistoria, Rom, vintage, längdskidor, latin, hockey och säkert ett ganska så stor antal glas bubbel. 

Hoppas att ni vill följa med!