onsdag 31 juli 2013

Inlärningsendorfiner

Jag kommer hem till Sverige (jag lämnar inte Rom, jag kan aldrig lämna Rom, utan återkommer hela tiden. Det bästa är ju att Rom alltid finns kvar) med ett helt nytt intresse. Fram tills i maj hade jag aldrig hållit i ett par stickor (inte ens i syslöjden ety jag hade alltid träslöjd, för att jag tyckte det var roligare och för att det då var mitt sätt att förhålla sig till normen som bestämmer vad det är att vara tjej. Fortfarande tycker jag att det är mycket roligare att bygga saker än att sy. Jag gillar verkligen inte att sy). Jag tror att det som har fått mig fast är dels det kreativa och att göra något med händerna, dels att jag har blivit lite hög på att lära mig något nytt. Jag tror inte att det är en slump att jag har skaffat mig ett nytt intresse så här långt i mitt avhandlingsarbete. Det som gör att jag älskar historia är känslan att få lära mig nya saker, komma på nya saker, men nu är det dags att skriva klart avhandlingen innan jag får fördjupa mig i något nytt. Det vill säga, jag ska för tillfället inte lära mig så många nya saker om mitt ämne som att jag faktiskt ska kommunicera, formulera och sammanfatta det jag har kommit fram till. Vilket är spännande och utmanande det också, men på ett annat sätt. Och det är här jag tror att stickningen fyller en funktion: jag får lära mig något nytt från grunden igen och shit var kul det är! Inlärningsendorinerna!

Inga kommentarer: